Söndag 2008.10.19
I lördags vaknar jag upp och hör att min fars förkylning har satt sig på hans stämband, aj aj aj, han spelar ju hela helgen på Grand Hotels Pianobar i Helsingborg.
Vem fick hoppa in? Jo jag. Pappsen och jag lirade med FULLT ös från kl 21.00 till 01.30, det var tufft, men har inte haft så roligt på LÄNGE.
Vilken upplevelse. Publiken älskade oss, och det var så mycket folk, och tro mig, ALLA sjöng med! Vi hade ett PA på 2000w, och publiken överröstade t o m det när de sjöng med i låtar som "Hooked on a feeling" m.fl, helt galet!
Jag fick även hålla för mina öron när de skrek i som värst, det var en otroligt hög ljudnivå där inne, men kul hade vi.
I söndags (idag) var det då dags för dop. Min sångpedagog sedan 10 år har fött ett fantastiskt litet barn som blev en pojke vid namn Theodor. Han döptes till Theodor Marwin Matteus i St. Johannes kyrka, och det var ett helt otroligt dop han fick. Timbuktu uppträde med några musiker, och han kan inte bara rappa, utan han är en grymt bra sångare också, tro mig, jag hörde det live! Haha! Sedan uppträde min sångpedagogs sångpedagog (hänger ni med?) som heter Etta Cameron, en fantastisk sångpedagog och människa som b la undervisat på Konservatoriet i Köpenhamn, mycket underbar, det var en ära att få träffa henne.
Jag har kommit en bra bit med mina inlämningar och börjar känna att jag kan lugna ner mig lite och faktiskt ägna lite tid åt projektet. Idag har jag skrivit texter till mina låtar. Den ena låten är färdig, och jag tror som jag sagt förr, att jag ska lämna den som den är. Men däremot så är det den andra låten jag inte är helt färdig med, skrev ner lite text till den, men tänker inte dela med mig av det ännu! Den sistnämnda låten är, för mig mycket känslig, och jag hoppas jag kan nå ut med de känslor jag vill sen när den är färdiginspelad, jag ska verkligen försöka mitt bästa.
Så, sakta men säker kommer jag igång med projektet igen, jag tänker hela tiden på det, så nu är jag på G igen efter alla bra upplevelser i helgen!
(Sammanlagd arbetstid: 1 timme)
Här får ni en bild på den nydöpta Theodor.
Här är jag och Etta Cameron, jag bjuder på mig här! (Dålig kvalité jag vet, men stå ut!)
Fotograf är Morgan Liljestam.
Var tvungen att ta ett fotografi på brorsan och Timbuktu, så trevlig människa!
Måndag 2008.10.06
Är trött på att inte ha en "riktig" studio. Ni förstår, när man skriver egna låtar vet man EXAKT hur det ska låta, man hör det i huvudet, i alla fall jag har det så. Och när det inte blir så (ljudkvalitén alltså) när jag väl spelar in, blir man arg.
Haha, ja, i-landsproblem, men ändå! Jag ska försöka göra mitt bästa i Cubase för att det ska bli så bra som möjligt, men sen får jag ju inte heller glömma att detta är en demo.. demo är ju demo, det behöver inte vara grymt bra kvalité.
Det är ju inte världens sämsta kvalité heller för den delen, utan det är absolut bra, men inte så bra som jag vill ha det. Men, det är ju en portabel studio också, den är otroligt kraftig för att vara så liten!
Jag ska försöka lägga lite mer ny sång också, försöka lyfta låten på lite olika ställen så den inte blir platt och tråkig.
Det är så mysigt ska ni veta att sitta här på mitt rum, med en varm kopp choklad, i min lilla datorhörna, och bara sjunga..
Det är en mysig stämning, och det är då extra lätt att spela in "softa" låtar.
Jag älskar projektarbete, varför får man inte göra ett i varje årskurs?
(Sammanlagd arbetstid: ca 2 timmar)
Fredag 2008.10.03
Projektarbetet har jag hunnit med, dock har jag inte hunnit skriva här ännu.
Jag har nämligen haft en liten spelning på en timme på ett äldreboende i Landskrona i torsdags, vilket var mycket trevligt. De uppskattar musik så otroligt mycket, så det är alltid ett nöje att spela på äldreboende.
Det gick superbra, och idag känner jag att jag kan slå mig ner här och berätta lite vad jag gjort i veckan.
Jag har först och främst prioriterat spelningen och övat in lite äldre låtar som människorna på äldreboendet kan relatera till, vilket jag tycker är mycket viktigt.
Sen utöver det har jag fortsatt på min andra egenskrivna låt, skrivit till lite ny text, försökt att hitta lite andra ackord osv.
Jag har även lärt mig ett speciellt komp på en utav låtarna jag berättat tidigare om från en film, låten heter "Galway Girl" och är en mycket härlig låt man lätt kan sjunga med till, så jag kände att det var viktigt att lära mig kompet så som det ska vara på gitarr för att få den rätta känslan. Är man inte van gitarrist så tar det ett litet tag, speciellt för kordinationen, haha!
Musik är dock mycket psykiskt, man tror inte att man klarar av saker och ting, men det mesta fungerar faktiskt alltid till slut.
Nu nästa vecka har jag mer tid till projektet vilket jag kommer utnyttja, kommer även lägga en hel del tid nu i helgen fakiskt. Har även kollat igenom min projektplan ännu en gång och jag känner att jag ligger bra till tidsmässigt enligt min planering, men det kommer säkerligen bli förändringar, det blir aldrig riktigt som man tänkt sig från början med vad som helst!
Idag bjuder jag på en bild på min bästa vän, min hund. Han är en svart liten dvärgpudel, och han är den som är först med att trösta en när man är nere och ledsen, han är en sann vän. Han gör mig så lycklig när människor inte riktigt räcker till.
(Sammanlagd arbetstid: ca 3½ - 4 timmar)
Måndag 2008.09.22
Regnig och grå dag, vilket betyder film för min del denna måndag.
Tittade på min nya favoritfilm P.S I Love You, fantastisk film.
Det finns med två olika låtar i den filmen, båda akustiska gitarr låtar, mycket mysiga.
Bestämde mig för när jag sett färdigt den att plocka båda två. En utav låtarna heter "I Love You ' Till The End".
Den är mycket vacker, och bestämde mig för att försöka göra en lite sunkig, pubaktig version på låten.
Då mycket av filmen utspelar sig på Irland (som är för övrigt är oerhört intresserad av), så är det kul att försöka experimentera fram den känslan.
Jag kopplade min gitarr med en telekabel in i min portabla studio "Zoom H4", men dock är någonting fel. När man slår på strängarna kommer ett smått sprakande förfärligt ljud som förstör allt, så jag fick spela in det via micken, vilket inte blir alls bra. Men, för att göra det bästa utav det så blev det lite mer livekänsla över det. Lite pubsorl i början, och små applåder i slutet ger en perfekt live känsla!
Tänker absolut lägga till detta bara påbörjade arbetet i mitt projekt, då det är ett litet sidoprojekt genom att försöka skapa en inspelning i sovrummet som ska låta som på en pub.
Tänker absolut lägga om sång, och mixning, men det är dock ingen svår låt så den sätter man väldigt lätt. Det är en typisk livelåt faktiskt, behövs inte många timmar i studion för den.
Jättekul och intressant när det bara öser ner ute, och riktigt mysigt! Den andra låten är för övrigt en lite irländsk folkmusik inspirerad låt som är lätt att sjunga med i, som jag också redan påbörjat.
När man kommit igång med projektarbetet såhär bara sprudlar idéerna och jag hade kunnat sitta uppe hela natten lång, allvarligt talat. Det är så otroligt kul!
Jag följer dock min projektplan, och har kommit en bra bit på det jag planerat, men kan inte rå för att det dyker upp en massa nya idéer under tiden, och jag känner att jag vill lägga till dessa idéer för att utvecklas.
Dessa låtar jag pratat om nu är gitarrlåtar, och jag försöker utvecklas inom gitarrspelandet, så det är bra övning för mig.
Timmarna flyger iväg, ska fortsätta imorgon!
(Tyvärr ingen bild idag, blev mörkt ute jättesnabbt, hann ju inte!!! Haha!)
(Sammanlagd arbetstid: 3 timmar)
Onsdag 2008.09.17
Börjat försöka strukturera upp själva låten med intro, vers, refräng osv, så man har mål.
Verser är färdiga, och eventuell brygga. Refräng och intro kvar, och det är där jag spottat idéer.
Jag har skrivit ner på en lapp, olika ackord, enstaka ord, för att försöka få ihop någonting. Och det ser ut att gå framåt.
När jag då tog en paus från detta satte jag mig och spela lite på min fantastiskt underbara akustiska gitarr, och fick fram någonting helt annat också! Början till ännu en låt, och har bestämt mig för att även fortsätta med den.
Många bollar i luften, men gud vad jag älskar att arbeta! Tänk om man kunde leva på detta och jobba med det på heltid?
Låten jag började på ska vara en akustisk låt till en början i alla fall, och möjligtvis gå över till distad el-gitarr med trummor osv sen, men det är ännu oklart. Den ska gå i tretakt. Den kommer även få tankarna mot folkvisa, men på något sätt modernt! Vill tacka bandet Sonata Arctica för all inspiration jag får från dem, och även Steve Dorff som är en fantastisk låtskrivare. Dessa två låtskrivarna har haft stort inflytande på mitt liv och musiken i mitt liv, och har dem att tacka mycket för.
I helgen blir det mycket att göra.
Torsdag: Fyller jag 18år!
Fredag: Stevie Wonder konsert!
Lördag: Studioinspelning i Stockholm
Söndag: Hälsa på mormor i Östergötland!
Ser fram emot helgen, men gitarren ska följa med för vidare arbete, så jag skriver i bloggen när jag kommer hem!
(Sammanlagd arbetstid: 2 timmar)
Torsdag 2008.09.11
Spelade idag in en del av musiken till en utav mina låtar som nu är färdig. Det är ingen speciell låt direkt kan man tycka, men den är en kärleksförklaring, och är därför inte så komplicerad.
Jag vill att den ska vara enkel, så att alla kan förstå den.
Jag lade piano, med fina stråka till, och funderar även på att lägga en "soft pad" lite i bakgrunden på refrängen så att det händer någonting i låten, trots att det är en soft och allmänt mysig ballad. Det ska ju ändå hända någonting litet.
Texten till den är färdig, och jag har börjat småsjunga på den, men ska försöka variera sången lite så det inte bara blir rakt. Vill ju inte att låten ska uppfattas som tråkig, utan som vacker.
Känns väldigt spännande att spela in en egenskriven låt.
För övrigt använder jag mig av en portastudio som heter "Zoom H4". Otroligt bra ljud, och finns otroligt många effekter i den, både till sång och gitarr framför allt. Det finns en sångeffekt som får rösten att låta helt analog, precis som förr i tiden, och måste säga att, sjunga jazz och ha den effekten är igång, är otroligt mysigt och kul, man hittar verkligen rätt känsla då.
Är nu väldigt positiv och trots att jag brukar vara enormt självkritisk, är jag hittils väldigt nöjd med vad jag åstadkommit. Håll tummarna för att det fortsätter, haha! Men man måste nog få ha sina dåliga dagar också, det får jag väl tillåta.
(Sammanlagd arbetstid: 2 timmar)
Inspirerande bild av en fantastiskt vacker blomma. Tänka sig så vacker
världen är egentligen.
Lördag 2008-09-06
Körskola, läxor, projektarbetet. Skönt att allting kommit igång igen som det ska vara.
Besökte min forna musiklärares grav ïdag, och det kändes tungt. Lämnade lite blommor och fällde några tårar.
Kom på en idé att, jag tyckte att på graven skulle det vara någonting musikrelaterat. För på många andra stenar där var så hade de lagt någonting som man kunde relatera till personen.
Min forna musiklärare Berndt kopplar jag ju med musik, framför allt piano.
Netto säljer nämligen ut just nu ett dockhus med massa tillbehör, billigt också för den delen, och där säljer de även en flygel i trä i miniatyr. Så vacker. Kom att tänka på den, så jag köpte en sådan och har bestämt mig för att lägga lite lappar från hela familjen i flygeln (den går att öppna), och sedan placera den bredvid hans grav, kan bli jättefint!
Under tiden jag var där var det många tankar som kom upp, och på något sätt inspirerade besöket mig att fortsätta med en utav mina låtar jag håller på att skriva. Den handlar nämligen och farväl, och varför. Så jag fortsatte en hel del på den låten, och kom en bra bit. Är nästan helt nöjd, men det är någonting, som jag inte kan sätta fingret på, som inte stämmer till 100%. Mycket möjligt att det är introt, får forska lite mer i det där.
I alla fall blev det 2 timmars arbetet, och gissa om det var kul!!
(Sammanlagd arbetstid: 2 timmar)
Bild på miniatyrflygeln.
Tisdag 2008-09-02
Har nu två egna låtar jag snart är färdig med. Den ena finns det bara en liten, men mycket viktig sak kvar att få fram, ett bra intro. Det känns som om det fattas någonting riktigt bra i låten, och tror att det kan hänga på introt.
Har gjort plankat lite till på "The Echo of Your Whisper", men dock är den inte helt färdig den heller.
Har även haft strul med mitt Cubase i flera veckor, men idag, på första försöket fixar det sig hur lätt som helst.
Så nu kan jag äntligen börja spela in och mixa mina grejer som snart börjar bli färdiga!
Kändes som om jag satt i en evighet i källaren och jobbade idag, och när man tittade på klockan så, ja, det visade sig att man suttit där ett tag. Måste för övrigt sätta upp lite tavlor i musikrummet, det är så tråkigt där nere, men på något sätt finner man tydligen ändå inspiration till saker och ting, det är mycket positivt.
Jag är nöjd för dagen, och snart börjar det roligaste, inspelning!!!
(Sammanlagd arbetstid: 2 timmar)
Tisdag 2008-08-26
Istället blev det att fortsätta klinka på den ena låten jag skriver, och måste säga att jag gick in för det så mycket, och improviserade så mycket att jag glömde skriva ner det. Det var så bra och personligt att jag grät efteråt. Typiskt.
Så det jag gjorde i över en timme var att försöka leta upp det superbra jag hade gjort, och det kändes som om jag kom väldigt nära, inte exakt, men mycket nära.
Låten är faktiskt i princip snart klar. Finslipas måste den absolut, och jag vill ha ett riktigt bra slut på den, pampigt och berörande på något sätt!
Det känns som om det går mycket bra framåt, och jag måste säga att det är förbannat kul! Känner mig så peppad!
Imorgon ska jag faktiskt öva på låtarna till bröllopet, efter det kommer jag antagligen fortsätta med låten jag snart är färdig med.
(Sammanlagd arbetstid: 1 timme)
Söndag 2008-08-24
När jag kom ner till min musiklokal i källaren kom jag på att jag glömde min mp3 med låten där uppe på mitt rum.
Så jag valde att istället fortsätta med låten jag improviserade fram sist.
Hittils är jag mycket nöjd med den, men nu har jag fått fram flera verser, men har fastnat när det kommer till refrängen. Jag får bara inte fram någonting. Mycket möjligt är det för att det är en typiskt tråkig söndag, så jag ska inte ge upp i alla fall.
Jag satt nere vid pianot i källaren en hel del idag, jag verkligen levde mig in i låten jag börjat skriva, det kändes jätteroligt.
Jag fortsatte även med den andra låten jag börjat skriva, och kom en bra bit på den. Har nu fått ihop vers + refräng, ackord, melodi och text. Det är ju en bit på vägen! Jag fattas dock ett intro, känns som om det är det som fattas, men jag ska försöka klura ut någonting. Ska sätta mig ner imorgon och fortsätta med det.
(Sammanlagd arbetstid: 1 timme)
Torsdag 2008-08-21
Så när jag hade ringt rektorn och fick ett nej, och vi hade lagt på, då grät jag floder. Jag var så ledsen över att de hade världens sämsta ursäkt att INTE ge mig 4 minuter till att ha en liten hyllning & minnesstund till honom, jag var så förbannad.
Rätt som det var, så får jag upp hans ansikte som en bild framför mig, och hör faktiskt hans röst så klart och tydligt säga: "Skiiiit i dem!", på det där roliga sättet bara han kan säga det på, och faktiskt, det gör jag också. Hon ringde mig dagen därpå för att "avsluta" samtalet, men hon förväntade sig nog mest att jag skulle säga förlåt, men gjorde jag det? Ge mig en anledning till varför jag skulle göra det. Jag sa till henne att det var en förolämpning mot mig och alla som kände honom, och hon sade gång på gång att jag inte skulle ta det personligt, personligt som att dem inte vill att jag ska sjunga i kyrkan bara för att det är just jag. Men då sa jag till henne, att hur kan man INTE ta det personligt, när det är en enda stor förolämpning. Tyst blev hon. Så sade jag till henne: "Tänk om hans särbo får reda på detta, det är en sådan förolämpning och ni borde skämmas". Vad hände då? Jo, den "vuxna" människan som är rektor över en hel skola satt knäpp tyst i telefonen, och det enda jag sa till henne var: "Har du något mer att tillägga? För det har definitivt inte jag". Sen la jag på.
Det känns absolut bra ändå. Jag har fått säga mitt till en person jag inte tycker om, och jag har även pratat med min gamla musiklärares sambo, och hon höll bara med mig. Hon blev så glad för att jag gjorde det. Så det kändes som om jag fick ut någonting bra utav det ändå.
Jag satte mig för övrigt ner ikväll vid pianot och bara improviserade, och vad hände då? Jag som är så självkritisk, improviserade fram någonting jag faktiskt är väldigt nöjd med. Jag ska absolut fortsätta. Jag fick fram ett par ackord, mycket -sus och -maj7 ackord, och skrev även lite text. Där satt jag i ungefär två timmar, och det var så inspirerande och roligt. Jag vill absolut fortsätta med det, och är så glad för att jag själv blev så nöjd, jag kan ju faktiskt!
(Sammanlagd arbetstid: 2 timmar.)
Onsdag 2008-08-20
Ringde idag till Asmundtorps skola för att få besked om att jag kunde få sjunga i fem minuter på avslutningen, men får ett nej.
Jag frågade varför, och dem menade på att det var ett "avslutat kapitel". Mitt svar blev: "Hur f*n kan ni säga att det är ett avslutat kapitel när ni inte ens nämnde honom på sommaravslutningen när han varit musiklärare på Asmundtorps skola så länge? Bara för att någon dör behöver inte det betyda att personen ska bli bortglömd!"
Det blev tyst, och det enda hon upprepade hela tiden var ju att det var ett "avslutat kapitel".
Men jag vet varför det blev som det blev. Tjejen som har hand om kören, en vuxen kvinna på över 30 år, sa nej. Jag vet det, fast hon inte sa det. För när jag ringde rektorn och frågade först var hon mycket positiv till det och tyckte absolut att det skulle gå, varför inte sa hon! Men, hon skulle först prata med körledaren bara för att få det bekräftat.
Den här körledaren sjunger själv, och jag vet att hon är avundsjuk helt enkelt, tråkigt men sant, hon är avundsjuk. Hon vill inte att jag ska få den där stunden och "glänsa", men det är ju faktiskt inte det jag vill, det enda jag vill är att sjunga till min musiklärare, falskt som vackert, bara han blir hyllad.
Detta är för dåligt, så jag ringde prästen i Asmundtorp i och med att avslutningarna är i kyrkan, och hon skulle prata med dem. I och med att det är skolavslutning så är det skolan som bestämmer programmet, men hon tyckte det var för dåligt att jag inte kunde få göra det i varje fall, så på fredag ska hon ringa dem.
I varje fall har jag gjort upp en plan B, och ska prata med min handledare Thomas om det nu när skolan börjar, och det är att jag fortsätter så som jag planerat, men att jag kanske får framträda med låten på våran egen skolavslutning istället. Det kommer definitivt inte bli samma sak, men då får jag i alla fall stå på scenen, sjunga den där speciella låten till honom, och bara få ägna mina tankar åt honom i fem minuter.
Jag hoppas jag kan få göra det på Allvar Gullstrand i varje fall, för att nu har det fallit så många tårar för att jag inte får göra det i Asmundtorp. Det känns rent ut sagt för jävligt. Att vuxna människor ska hålla på med avundsjuka, istället för att faktiskt tänka på vad det egentligen handlar om, det gör ont i själen, men jag tänker inte ge mig.
Jag skällde ut rektorn efter noter i varje fall, och hoppas hon fick sig en tankeställare. För jag är fruktansvärt besviken på de människor som jobbar där, som faktiskt kallar sig "vuxna". Vuxna människor beter sig definitivt inte sådär. Härmed avslutar jag dagens loggbok, besviken och rödgråten hela jag, men fortfarande envis.
(Sammanlagd arbetstid: 30 minuter.)
Denna bild är tagen vid Strandpaviljongen i Landskrona.
Den stunden, och bilden, fick mig att glömma bort alla problem som skapas.
Tisdag 2008-08-19
Gårdagen ägnades åt körskola och plugg på teoriprov som tillhör, men mot kvällen fick jag en idé till låten jag ska skriva, dock fanns ingen tid så jag tog upp det idag igen.
Tur som jag hade kom jag ihåg min idé, vilket var en risk jag fick ta. Jag började kladda lite på en text som jag vill ska vara med i låten. Själva idén är att låten ska skrivas till min blivande fästman. Den kommer dock inte bli färdig tills vår förlovning ska se, vilket är på min födelsedag i september, utan jag kommer att framföra den till honom vid senare tillfälle, om inget annat kan det ju kanske bli en julklapp.
Så förmiddagen gick till att skriva ner lite, och det jag fick ihop finns nedanför:
"I know that you're an angel, now I give you this ring. I've always dreamed of your love, now I know it can't be killed. Do you want to marry me, do you want to be my love for now and for always.."
Det var en bit jag fick ihop, sen fick jag även ihop lite fler melodislingor på pianot, vilket kan vara svårt att skriva ner här direkt, men det är absolut någonting jag ska spara. Jag tackar min far för hans underbara apparat Zoom H4, som är en perfekt inspelningsstudio för inspelningar hemma, och det är världens bästa diktafon! Ljudet är så bra att man känner sig bortskämd.
Så för att inte glömma det jag kom på spelade jag in några 10-tals sekunder på den. Perfekt, nu finns dem där!
För några dagar sedan ringde jag även Asmundtorps skola för att få be om en plats i programmet på skolavslutningen, det skulle inte vara några problem, men rektorn skulle ändå dubbelkolla med personen som håller i musiken nu. Så kom på idag att jag måste få det bekräftat, men som hon sa, jag ser ingen anledning till varför det inte skulle gå. Så jag ska ringa snabbt imorgon bara för att dubbelkolla, jag vill helst vara på den säkra sidan!
Jag ska även kontakta lokaltidningen i Landskrona och informera om att det kommer bli en liten hyllningskonsert till en musikikon i Landskrona, och även ringa hans särbo, samt några bekanta till honom och bjuda in dem till kyrkan, så dem får vara delaktiga, de som också stod honom så nära.
Ska arbeta vidare med detta imorgon.
(Sammanlagd arbetstid: 1½ timme.)
Detta är den underbara man som inspirerade och fortsätter inspirera
mig varje dag.
Fredag 2008-08-15
Idag fortsatte jag att planka låten "The Echo of Your Whisper". I en kvart gick det bra och jag fick fram en del nya ackord, men sen fastnade jag. Jag satt fast helt och hållet, och det är väl där alla hamnar någon gång antar jag, men så irriterande det var! Så jag bestämde mig för att sätta punkt efter den tiden, och försökte istället finna inspiration till låten jag ska skriva själv.
Jag har för någon vecka sedan beställt ett nytt objektiv (Sigma 70-300mm), som jag även fick denna dagen. Så jag bestämde mig för att gå ut och fotografera lite och se ifall jag kunde finna någon inspiration. Resultatet blev bra. Jag gick mot kyrkan och kyrkogården i Asmundtorp där jag bor, och fotograferade en liten fontän nere vid minneslunden. Det var så vackert, och jag ägnade tankar när jag fotograferade vattnet åt Berndt, min avlidna musiklärare, min familj, och min blivande fästman David. Det var en underbar stund, och jag fylldes med inspiration.
Väl hemma satte jag mig lite vid pianot, och klinkade ett bra tag. Jag kom fram till några melodislingor, och det kändes faktiskt väldigt bra. Jag har skrivit en hel del musik i mitt liv, men mitt problem är att jag är så fruktansvärt självkritisk, men detta blev jag faktiskt nöjd med, så det är absolut någonting jag ska spinna vidare på!
(Sammanlagd arbetstid: 1 timme)
Torsdag 2008-08-14
Idag bestämde jag mig för att börja med mitt projektarbete, som jag valt att kalla "Behind Blue Eyes". Jag valde att kalla det så av den anledningen att jag för det första är blåögd, och vill visa en sida av mig själv relaterat till musiken. Jag kommer nu under ett par månader skriva en ballad, och även planka en låt som inte går att få tag på. Det går inte att hitta varken ackord eller text på nätet, och man kan inte heller ladda ner låten. Enda sättet att få tag på den är att köpa cd skivan som heter "Steve Dorff - Original Demos", och låtarna på cd:n är skrivna och arrangerade av låtskrivaren och producenten Steve Dorff. Han har skrivit oräkneligt många vackra låtar, till Whitney Houston, Celine Dion m fl. På skivan är det en man vid namn Warren Wiebe som sjunger, och tyvärr finns han inte längre med oss.
Låten jag valt heter "The Echo of Your Whisper", och det är den jag ska planka. För att mitt mål med den låten är att spela in, och sen ska jag även framträda med den på Asmundtorps Skolas julavslutning i Asmundtorps Kyrka, för att hylla deras förra musiklärare Berndt Nordberg. Han var min första musiklärare, och inspirerade mig verkligen. Han var även lärare till min far, och Berndt och jag spelade även lite ihop efter det att jag gått ut 9:e årskursen. Han dog nu 2008, i mars, och allting gick fort. Han fick hudcancer, och jag hann aldrig säga adjö. Det gjorde ont, då han kändes som en riktig morfar, han var ju musiker på heltid, och han var så rolig. Roligare människa har jag aldrig träffat, han hade alltid ett skämt i bakfickan.
När jag fick reda på vad hans sista ord var, bestämde jag mig helt och hållet för att göra denna del av mitt projekt. Hans sista ord var om mig, om hur mycket jag utvecklats, och hur duktig jag var. Så detta vill jag göra, som en hyllning till honom, och ett sista farväl.
Så det jag började med idag var att börja planka låten. Jag kopplade in min mp3 i hela mitt PA nere i källaren, där vi har musikrummet här hemma. Där satte jag igång låten, och började planka. Jag har inte plankat många låtar i mitt liv, och detta var inte den lättaste låten att börja med kan jag säga. Det jag fick ut på en timme var början, men det är alltid någonting. Det är ju en övningssak, om man inte föds med absolut gehör, men det hade jag nog blivit tokig på också (tänk att höra vartenda litet fel i alla låtar, jösses!). Steve Dorff har väldigt speciell stil på sina låtar han skrivit. Han hade väldigt mycket färgningar, och mycket går kromatiskt ner, men det är absolut en utmaning. Det jag först och främst lyssnade på för att kunna plocka ut ackorden, var basen. Melodin är inga problem, men i och med att ackorden har massa färgningar blir det genast svårare. Fast att man får sitta och spola tillbaka låten blir jag inte trött på den. Den handlar om saknad efter en person som gått bort (eller att man t ex skilt sig, beror ju mycket på vilken situation man själv sitter i som gör att man tolkar den olika), och den är verkligen så vacker. Jag måste få citera några textrader ur refrängen:
"The echo, of your whisper, is the only part of you that's here with me. Your heart, your soul, where did they go? I lost you so suddenly, and the echo, of your whisper, of the secrets you used to share with me. It's loud and clear, though you're not here, I keep listen to our memory." - The Echo of Your Whisper, Steve Dorff.
Vacker text, och den passar perfekt in i situationen. Det jag gjorde idag kände som en perfekt början.
(Sammanlagd arbetstid: 1 timme)
Loggbok av: Madeleine Liljestam
Bilden är tagen vid en minneslund, där jag försökte samla mina tankar
och finna kraft till det jag ska göra.
Välkomna till min loggbok!
Mitt projektarbete är relaterat till musik, då det är det jag studerar.
Min projektplan går kortfattat ut på följande:
* Skriva 1 - 2 egna låtar.
* Planka en speciell låt som inte går att få tag på (en cd som är en specialutgåva som knappt någon känner till)
Anledningen till att jag valt detta är att jag vill utvecklas som låtskrivare, och även arbeta med gehör, vilket jag tycker är mycket roligt och intressant.
Tanken var från början att låten jag ska planka skulle framföras i kyrkan, men dock så blev det ändrade planer av en anledning, men jag behöver inte gå mer in på det.
Jag kommer även att lägga upp lite bilder då och då. Jag är mycket fotointresserad, och bilderna jag lägger upp kommer vara bilder jag tagit, och som jag även inspirerats av till musiken jag skriver.
Det ska bli mycket spännande med projektarbete, och jag känner att jag redan kommit igång väldigt bra!
Madeleine Liljestam
