Idag bestämde jag mig för att börja med mitt projektarbete, som jag valt att kalla "Behind Blue Eyes". Jag valde att kalla det så av den anledningen att jag för det första är blåögd, och vill visa en sida av mig själv relaterat till musiken. Jag kommer nu under ett par månader skriva en ballad, och även planka en låt som inte går att få tag på. Det går inte att hitta varken ackord eller text på nätet, och man kan inte heller ladda ner låten. Enda sättet att få tag på den är att köpa cd skivan som heter "Steve Dorff - Original Demos", och låtarna på cd:n är skrivna och arrangerade av låtskrivaren och producenten Steve Dorff. Han har skrivit oräkneligt många vackra låtar, till Whitney Houston, Celine Dion m fl. På skivan är det en man vid namn Warren Wiebe som sjunger, och tyvärr finns han inte längre med oss.

Låten jag valt heter "The Echo of Your Whisper", och det är den jag ska planka. För att mitt mål med den låten är att spela in, och sen ska jag även framträda med den på Asmundtorps Skolas julavslutning i Asmundtorps Kyrka, för att hylla deras förra musiklärare Berndt Nordberg. Han var min första musiklärare, och inspirerade mig verkligen. Han var även lärare till min far, och Berndt och jag spelade även lite ihop efter det att jag gått ut 9:e årskursen. Han dog nu 2008, i mars, och allting gick fort. Han fick hudcancer, och jag hann aldrig säga adjö. Det gjorde ont, då han kändes som en riktig morfar, han var ju musiker på heltid, och han var så rolig. Roligare människa har jag aldrig träffat, han hade alltid ett skämt i bakfickan.

När jag fick reda på vad hans sista ord var, bestämde jag mig helt och hållet för att göra denna del av mitt projekt. Hans sista ord var om mig, om hur mycket jag utvecklats, och hur duktig jag var. Så detta vill jag göra, som en hyllning till honom, och ett sista farväl.

Så det jag började med idag var att börja planka låten. Jag kopplade in min mp3 i hela mitt PA nere i källaren, där vi har musikrummet här hemma. Där satte jag igång låten, och började planka. Jag har inte plankat många låtar i mitt liv, och detta var inte den lättaste låten att börja med kan jag säga. Det jag fick ut på en timme var början, men det är alltid någonting. Det är ju en övningssak, om man inte föds med absolut gehör, men det hade jag nog blivit tokig på också (tänk att höra vartenda litet fel i alla låtar, jösses!). Steve Dorff har väldigt speciell stil på sina låtar han skrivit. Han hade väldigt mycket färgningar, och mycket går kromatiskt ner, men det är absolut en utmaning. Det jag först och främst lyssnade på för att kunna plocka ut ackorden, var basen. Melodin är inga problem, men i och med att ackorden har massa färgningar blir det genast svårare. Fast att man får sitta och spola tillbaka låten blir jag inte trött på den. Den handlar om saknad efter en person som gått bort (eller att man t ex skilt sig, beror ju mycket på vilken situation man själv sitter i som gör att man tolkar den olika), och den är verkligen så vacker. Jag måste få citera några textrader ur refrängen:

"The echo, of your whisper, is the only part of you that's here with me. Your heart, your soul, where did they go? I lost you so suddenly, and the echo, of your whisper, of the secrets you used to share with me. It's loud and clear, though you're not here, I keep listen to our memory." - The Echo of Your Whisper, Steve Dorff.

Vacker text, och den passar perfekt in i situationen. Det jag gjorde idag kände som en perfekt början.

(Sammanlagd arbetstid: 1 timme)

Loggbok av: Madeleine Liljestam


Bilden är tagen vid en minneslund, där jag försökte samla mina tankar
och finna kraft till det jag ska göra.