I fredags var det farmors begravning. 

Det var något utav det jobbigaste jag varit med om. Speciellt att jag tänkt sjunga låten "Utan dina andetag" till henne, som ett sista farväl.

När prästen sa att jag skulle upp och sjunga gick jag den korta vägen till pianot, som kändes som en evighet, och jag kände bara hur känslorna bubblade upp fast jag försökte ignorera dem väldigt, väldigt mycket. Jag lade första ackordet på pianot och bara började gråta... tog ackordet en gång till, och grät ännu mer. Lät ackordet klinga ut, och sen tog jag mig samman. Första meningen är nog det sämsta jag någonsin har sjungit, men jag grät i princip samtidigt och det var så otroligt jobbigt att fortsätta, men det gick banne mig, men det var känsligt. Jag var inte där för att visa upp mig, utan det var mitt sätt att säga farväl på, mig och farmor emellan, men fy, så extremt jobbigt det var. 

Det är skönt att det är över, men jag saknar henne fortfarande så enormt mycket. Kommer verkligen ta tid att vänja sig vid att hon inte längre finns här med oss.

Igår jobbade jag på Lucy's, och idag tänkte jag ta det lugnt, sticka över till familjen och käka tacos.. men så blev det inte. Vaknade av mig själv kl 8, in till faster med pappa för fika, och där var det världens tjohej. De skulle till Malmö då de fått ett bra heldagserbjudande och de bjöd med oss! Käk ute, bowling och grejer.. så kom hem för ett tag sen. Helt död. Haha! 

Imorgon är det måndag. Efter en rejäl skitvecka för min del ska jag ta nya tag.