Rubriken lyder: "Evigt tacksam".

Varför? Jo. För de fina människorna som finns.

Jag tänker skriva väldigt öppet i detta inlägget om något väldigt personligt och något som gör mig sårbar. Så bryr ni er inte behöver ni inte läsa längre än såhär, men ni är välkomna att fortsätta om ni är nyfikna.

Jag blev väldigt mobbad som yngre. Hela skolgången kan man i princip räkna. Det var tufft. Allt från glåpord till den där utfrysningen. Ordet jag kan beskriva det med om jag bara fått välja ett är; "hemskt". 

När man väl fick höra glåpord, eller varför inte när internet rullade igång på riktigt och man hade en bild man kände att den kanske blev någorlunda fin, då var det någon som tog sig friheten och skrev: "Haha, sångkarriär kan du aldrig göra med den där näsan", osv. Sved det? För en 13-åring som blivit mobbad för att hon är ful, ja. Det sved som in i. 

Man började peta på sig själv i ansiktet och hitta skavanker. Men den där kommentaren hängde kvar. Näsan. Där var ju en stor knöl på den! Dock så växte jag rätt fort när jag kom in i puberteten så tidigt och ansiktet hängde inte med alltid, men så tänker man inte då. Då har man tunnelseende och tror att t ex en näsoperation hade gjort livet lyckligt.

Jag sa till mig själv att mitt liv inte hade blivit perfekt med en näsoperation, utan bara skulle få mig att känna mig lite bättre och stå ut med att se på mig själv. Många vuxna sa till mig att det var ju inte så farligt som jag tyckte att det var... då.

Som 16-åring bönade jag och bad mina föräldrar att få gå till en kirurg, och mamma följde med mig, för att jag skulle få höra vad han hade att säga. Han sa det mina föräldrar också sa: "Du är ju inte färdigväxt. Tidigast 18, om inte 20. För man växer till sig mer än vad man kan tro".

Jahapp. Bara att vänta. Jag fick stå ut med mig själv. Om någon tog ett foto på mig i profil blev jag skitarg. Jag gömde mig för kameror. Syntes aldrig till någonstans. Jag har inte många fotografin av mig själv från tonåren... tyvärr.

När jag väl fyllt 19 blev det ett nytt besök hos en kirurg. "NU BANNE MIG!" Var min tanke. Men vet ni vad? Jag blev livrädd. Fy vad de slår i sönder näsan. Men det kom jag över. Sen kom nästa tanke... tänk om det blir fel? Det är ju mitt i ansiktet och min operation hade blivit rätt omfattande. Nä. Sen pengarna? De har jag inte direkt i bakfickan. Fy sjutton. Nä. Det gick bort.

Jag började googla efter vad man kunde göra. Tänkte att man borde kunna göra något tvärtom.. alltså, förstora? 

Hittade en tjej som bloggade om att hon fyllt sin näsa med en s k filler för att jämna till den lite. Jackpot.

Jag började leta. Jag känner oftast på mig direkt om någonting är fel, och jag hittade en del sidor via google som kändes sådär. Sen hittade jag Artek Estetik. Lät definitivt seriöst. Gick in och läste om Leena Hagert som har många års erfarenhet och sjuksköterskeutbildning innan det också som man måste ha när man jobbar med den typen. Jag ringde henne.

Leena tog väl emot mig. Fick mig att känna mig trygg och jag kunde berätta exakt om hur jag kände. Självklart gick det att göra näsan på mig, inte skulle de behöva banka sönder mitt ben för att näsan skulle bli fin? Den är ju fullt brukbar. 

Vi fyllde på med något som heter Juvéderm på näsan, ovanför tippen och även ovanför min stora knöl, alltså mellan ögonen. 

När jag fick spegeln kände jag klumpen i halsen. Kunde ju inte börja lipa framför Leena. Men det var svårt att inte göra det. Jag hade ju en jättefin näsa!

Iochmed att jag inte fotograferade mig någonsin i profil, har jag ingen profilbild från före att visa upp. Men jag hade en enormt tydlig knöl mitt på näsan som gjorde att näsan definitivt var utstickande från ansiktet. För att inte näsan bara skulle synas så fyllde Leena på mina läppar med lite Juvéderm också för att det skulle bli proportionerligt. Vilket det verkligen blev.

Jag är så glad, och lycklig. Jag har en fin näsa. Har inte slått en tanke på en näsoperation sen jag gjorde detta hos Leena för ett år sen, och tänker inte på min näsa längre.

Juvéderm håller olika länge beroende på person och placering. På näsan är där inte lika mycket cirkulation som i läppar t ex, så det håller länge. Nu är det 12 månader sen jag gjorde min näsa där, och jag kände att nu lagom till denna Skönhetskväll jag och en väninna var bjudna på kändes det passande att fylla på lite för att göra den ännu rakare om det ens var möjligt. Det var det. 

Ikväll började jag nästan gråta ännu en gång när jag såg hur fin min näsa var. Jag är så otroligt nöjd. Jag är så evigt tacksam mot Leena Hagert som har fått mig att tycka om min näsa utan att jag ska behöva betala 40 000, genomlida en svårt operation och riskera att det går åt pipsvängen. Detta Leena gjort på mig kostar ett par få tusenlappar, håller mycket länge, och det tar ca 5 minuter. 

Är ni nyfikna på vad Leena gör mer, klicka er in på Artek Estetisk och läs mer. Leena är en varm, godhjärtad och fin person som tar dig för den du är. 

Leena. All min kärlek till dig. Ett utav de absolut största komplexen jag hade är som bortblåst. Nu kan jag fokusera på att bara sjunga, inte hur jag ser ut när jag sjunger. ♥

Ingen bra bild, det kommer bättre, men tog en snabb med min webcam nu ikväll så ni får en liten blick på näsan. Ni som känner mig och träffar mig ofta vet om hur den sett ut förut.