Förstår inte varför jag natten till söndagen då jag väntar på bussen, blir så otroligt djup och sjunker ner i många olika tankar. Jag vågar inte gå och lägga mig för jag kommer inte vakna upp och ta mig ner till bussen, och jag vill aldrig riskera att missa en betald buss hem, så är det bara.

Råkade komma över en låt på Spotify jag inte hört på.. ja, säkert minst ett år. Jag hörde den för första gången när jag var 13 år gammal och jag älskade bandet som gjorde den, kunde relatera till många utav deras texter. När jag nu kom över denna låten inatt så kastades jag helt klart rakt tillbaka till när jag var 13 år och funderade i princip lika mycket över livet som jag gör nu i skrivande stund...

Ibland behöver man bara stanna upp och andas, och inte glömma bort sig själv. Bara jag som tycker det är svinenkelt att totalt glömma bort sig själv i livet?


I'm the lie, living for you so you can hide, I don´t cry...