Klockan slog precis över till midnatt.

Jag kan inte påstå att jag har landat än, för det har jag inte. Jag har haft ett omtumlande dygn och det tar nog lite tid att verkligen inse vad som skett och håller på att ske.

Torsdagsmorgon klev jag på 6.55 bussen till Oslo från Helsingborg. Det var först kallt som alltid, man käkar sin macka, fixar till kudden, bäddar ner sig med skinnjackan som täcke.. rätt skönt då fodret på jackan är rätt mjukt. Man somnar, vaknar upp efter två timmar, inser att man är nära Göteborg, råkar vara vaken till Göteborg för att man får ingen ro i kroppen, efter fem minuter i Göteborg slocknar man igen då bussen drar igång och kör iväg.

Nästa gång man vaknar är man helt väck, och somnar om lika snabbt igen. Gången man vaknar därpå, då är man nära Oslo. Då kommer man förbi den lilla dalen av massa skog och upp på vägen mot Oslo Centrum där vattnet tittar fram så vackert.

Nåja, det var för sista gången. Hoppade av, tog taxi till min gamla lägenhet, flyttpackade ner det sista, och drog iväg mot jobbet. Min sista Wallmans kväll i Norge, förstår ni hur sjukt det kändes? Sen i oktober har jag varit där, och vi var igenom en riktigt tuff julperiod.. 12h/dag, 6 dagar i veckan, fullt ös hela tiden. Man står i princip ALDRIG still inne på Wallmans. Man stressar sig halvt ihjäl för att hinna ut med DEN DÄR ölen. Världens största problem i den stunden är att gästen kanske inte fick ut ölen av just mig som servitris i just den där stunden innan showen drar igång..

Men, kan man gå en bättre skola egentligen? Jag har blivit en säker servitris, jag vet vad jag gör och har fått mycket kunskaper inom yrket (aldrig gått hotell- och restaurang). Jag har fått en stresstålighet som heter duga. Jag har lärt mig att så fort en kund/gäst/publik visar sig, så har jag ett leende på läpparna. Vissa dagar kan mitt leende inte bli mer ärligt, för det känns verkligen underbart när gästerna är där, men det är i situationer som gäster sätter sig på tvären och du MÅSTE ha kvar det där leendet och inte tappa kontrollen över dig själv för att du är stressad och förbannad.. men, man lär sig. Det är rätt enkelt. Tänk på något underbart. De saker och ting i livet som är underbara, de är få, men oj så mycket större dem är än alla små skitsaker tillsammans. Konditionen och träningen ska vi inte snacka om. Det är bara guld värt.

Att sen hoppa in på så kort varsel i någon helt främmande människas roll i en showproduktion, det var tufft. Speciellt när personen i frågan är en högt respekterad och enormt duktig sångerska, äldre och så mycket mer erfaren... puh, it was tough. Men jag fixade det med. Det känns helt sjukt när man tänker tillbaka. Det gick faktiskt!

Jag har gått världens bästa skola. Skola som servitris, sångerska/artist, men framför allt... som människa. På 8 månader har jag växt enormt mycket, och jag har gått på nitar, och lärt mig saker och ting i en ung ålder av 20, som jag kanske annars inte hade lärt mig förrän jag nollar nästa gång.

Jag tackar för tiden på Wallmans. Nu ska jag bara försöka inse att det aldrig mer blir av att jag åker till Oslo med 6.55 bussen.. utan nu är jag här, och nu... nu tänker jag absolut planera för framtiden, men ska definitivt försöka leva mer i stunden. Jag öppnar ögonen imorgonbitti och vet att ett nytt liv väntar. Ny lägenhet, nya jobbet och ny livsenergi.

Nu blev det djupt, och jag tror det är dags för mig att sova nu faktiskt.

Kram på alla er fina människor som läste er igenom detta inlägg ♥