Onsdag 2008-08-20
Ringde idag till Asmundtorps skola för att få besked om att jag kunde få sjunga i fem minuter på avslutningen, men får ett nej.
Jag frågade varför, och dem menade på att det var ett "avslutat kapitel". Mitt svar blev: "Hur f*n kan ni säga att det är ett avslutat kapitel när ni inte ens nämnde honom på sommaravslutningen när han varit musiklärare på Asmundtorps skola så länge? Bara för att någon dör behöver inte det betyda att personen ska bli bortglömd!"
Det blev tyst, och det enda hon upprepade hela tiden var ju att det var ett "avslutat kapitel".
Men jag vet varför det blev som det blev. Tjejen som har hand om kören, en vuxen kvinna på över 30 år, sa nej. Jag vet det, fast hon inte sa det. För när jag ringde rektorn och frågade först var hon mycket positiv till det och tyckte absolut att det skulle gå, varför inte sa hon! Men, hon skulle först prata med körledaren bara för att få det bekräftat.
Den här körledaren sjunger själv, och jag vet att hon är avundsjuk helt enkelt, tråkigt men sant, hon är avundsjuk. Hon vill inte att jag ska få den där stunden och "glänsa", men det är ju faktiskt inte det jag vill, det enda jag vill är att sjunga till min musiklärare, falskt som vackert, bara han blir hyllad.
Detta är för dåligt, så jag ringde prästen i Asmundtorp i och med att avslutningarna är i kyrkan, och hon skulle prata med dem. I och med att det är skolavslutning så är det skolan som bestämmer programmet, men hon tyckte det var för dåligt att jag inte kunde få göra det i varje fall, så på fredag ska hon ringa dem.
I varje fall har jag gjort upp en plan B, och ska prata med min handledare Thomas om det nu när skolan börjar, och det är att jag fortsätter så som jag planerat, men att jag kanske får framträda med låten på våran egen skolavslutning istället. Det kommer definitivt inte bli samma sak, men då får jag i alla fall stå på scenen, sjunga den där speciella låten till honom, och bara få ägna mina tankar åt honom i fem minuter.
Jag hoppas jag kan få göra det på Allvar Gullstrand i varje fall, för att nu har det fallit så många tårar för att jag inte får göra det i Asmundtorp. Det känns rent ut sagt för jävligt. Att vuxna människor ska hålla på med avundsjuka, istället för att faktiskt tänka på vad det egentligen handlar om, det gör ont i själen, men jag tänker inte ge mig.
Jag skällde ut rektorn efter noter i varje fall, och hoppas hon fick sig en tankeställare. För jag är fruktansvärt besviken på de människor som jobbar där, som faktiskt kallar sig "vuxna". Vuxna människor beter sig definitivt inte sådär. Härmed avslutar jag dagens loggbok, besviken och rödgråten hela jag, men fortfarande envis.
(Sammanlagd arbetstid: 30 minuter.)
Denna bild är tagen vid Strandpaviljongen i Landskrona.
Den stunden, och bilden, fick mig att glömma bort alla problem som skapas.