Fy fan så bra det gick idag på intagningsprovet.
Jag mår så otroligt bra..

Låtarna gick suveränt. Juryn tog emot mig på det absoluta trevligaste sättet, och människorna som sökte, och de som går där redan är ju fantastiska.. Alla människorna var så trevliga, ödmjuka och vackra! Vilket ställe!
Skolan ligger helt perfekt. 900m till stranden, jättestor skola med stor matsal, café och allting. Så underbart!

Juryn tyckte om det dem hörde, det syntes mycket väl.. och killarna som kompade mig var ju så fantastiskt duktiga! Jag är helt överväldigad. Nu är det några veckor som ska inväntas, sen får man beskedet. Så nervöst! Jag vill så himla gärna komma in!

Det bästa av allt är.. att för första gången på länge, känner jag att jag funnit mig själv igen. I tre år har jag mått dåligt av diverse saker och människor, men idag.. fy fan, det var som en bomb i ansiktet! "Hej, här har du dig själv igen" - ungefär.
Jag är enormt glad, mår enormt bra, och jag känner att ingen kan stoppa mig.
Det var på väg att gå åt helvete med mitt underbara humör, men vet ni vad? Jag sket fullständigt i situationen som dök upp. För jag vet vem jag är, vad jag säger/tycker, och jag vet mycket väl, att jag inte är skyldig till någonting. Så jag struntade totalt i det, och mår fortfarande superbra.

För att när jag fyllde 18 år.. den dagen gick åt helvete. Den började perfekt här hemma, men slutade i katastrof, och vet ni vad? Den dagen kommer jag ALDRIG att få tillbaka. Aldrig. Det är någonting som gör mig jätteledsen.
Men idag hade jag en enormt bra dag, och nu när det uppstod en situation som kunde förstört allt, så bara struntade jag i det istället, och känner att ingen kan sätta sig på mig nu utan anledning. Jag vet att jag inte är skyldig till någonting, eller skyldig någon någonting. Så är det, och det känns jävligt bra!

Nu ska jag sätta igång mina älskade favoriter Sonata, skita i omvärlden och bara sjunga, för en gångs skull.
WOOOHOOO!