Tårarna rinner obehindrat ner för mina kinder i skrivande stund. Under kvällen har jag fått två gråtattacker. Detta är helt galet.

Jag sitter med en portion varma nudlar och försöker värma mig i den ISKALLA lägenheten. Sista showen innan jul är genomförd nu ikväll.

Varför gråter jag då? Av längtan och lycka samtidigt.

När jag började på Wallmans den 4:e oktober var det tufft, jag hade i princip en vecka på mig att lära mig allting, låtar, stämmor och koreografi och hoppa in i showen. Det var som sagt tufft, men jag klarade faktiskt det. Jag har lärt mig att servera, bjuda ännu mer på mig själv och träffa folk har varit helt fantastiskt intressant. Lärt mig mycket, på både gott och ont!

Lyckan är att jag har klarat mig igenom detta. Det är 38 dagar sen i skrivande stund jag höll om min familj, och kelade med min lilla vovve Olle och kände hans mjuka päls.. men nu, om 12 timmar är jag där. Då är jag hemma. Lyckan går inte att beskriva, jag bara gråter.

Jag har aldrig längtat till julafton så här mycket som jag gör nu. Jag uppskattar det jag har ÄNNU mer, jag har aldrig tagit dem för givet.. och trodde inte man kunde uppskatta sin familj mer än vad jag gjorde, men nu vet jag att det är möjligt. Fina julklappar har jag handlat via internet till dem som ska packas in när jag kommer hem, så mys.

Kl 07.25 lämnar jag Norge och kommer inte tillbaka förrän den 30:e. Då kommer jag flytta över det sista jag har till min nya sambo och underbara vän Toy, underbart.

Godnatt på er allihopa. Jag ska vara uppe hela natten tills bussen går för den tänker jag INTE missa, sen har jag 7 timmar på mig att sova ändå...


KÄRLEK! ♥


Finaste Toy & Angelique.. tack för att ni gjorde livet i Oslo möjligt. ♥