Dagen är förbipasserad. Nu sitter jag här, klockan 00.30 på mitt mörka rum, det är jävligt varmt trots att fönstret är vidöppet. Det är helt galet!

Dagen har gått någorlunda fort ändå när jag tänker efter. Har hittat lite jobb jag sökt faktiskt, och fått lite bröllopsförfrågningar, så jag hoppas det mesta kan lösa sig inom en snar framtid.. Kändes, ursäkta språket, fucked up, att ta studenten mitt i en finanskris. Vi 90:or har det bannemig inte lätt!

Iallafall så har jag fått tips om en väldigt vacker låt. David Cook är en sångare som vann American Idol för något år sen. Han har i mina öron en utav de mest perfekta rösterna på denna jord. Hans röst är en sådan jag älskar.. grov, brett register, rispig och full med attityd. LOVE IT! Han har skrivit en låt som heter "Permanent", och den är tillägnad hans bror som dog i cancer.. i hjärnan om jag förstått det rätt. Fruktansvärt tragiskt, och jag förstår inte hur han orkade spela in det.. Visserligen sjöng jag på min farfars begravning, bredvid kistan, det var tufft.. svåraste jag gjort i mitt liv, men jag klarade det.

Lyssna på låten, ni kommer inte ångra er. Jag tog versionen med tex till, lättare att förstå helheten av låten med text ifall man inte hänger med! =)