Fan vad jobbigt det är när man försöker förklara för människor att man inte mår fullt okej, och de ändå inte förstår.

Nä, jag mår inte riktigt bra nu. Jag är arbetslös, vilket en människa som jag inte bör vara. Jag vill gå upp tidigt på morgonen, göra mig iordning, åka iväg, jobba, komma hem, äta, titta på tv och sen somna. Sen vill jag ha den där helgen att se fram emot, inte ha helg hela tiden som jag har nu, ungefär.

Mina skolår, speciellt de tre sista körde ner mig jävligt mycket. Passionen för musik försvann nästan helt, och den börjar sakta komma tillbaka, men människor förstår tydligen inte att det tar faktiskt lite tid.

Mina dagar hade säkerligen varit roligare om jag bara hade haft någon att umgås med. Trött på de som kallar sig ens vänner, för dem är bara falska. Jag vill inte sms:a/ringa mer, för jag vill inte vara den som gör det hela tiden och inte får något gensvar.

Så i detta måendet har man bra och dåliga dagar. Vissa dagar känns det som om man är helt hopplös, har ingen framtid and so on. Men vissa känns fantastiska, och det känns som om man har världens framför sina fötter. Idag är det ingen bra dag, och då önskar jag bara människor kunde förstå hur man mår, istället för att tjata/gnälla/älta eller klaga på mig.

Behövde skriva av mig, även ifall det inte kommer hjälpa ett jävla dugg.